De flesta har antagligen hört det klassiska ordspråket inom poker, det handlar inte om att spela korten utan om att spela din motståndare. Struntprat tänkte jag för mig själv första gången jag hörde det, man spelar trots allt med korten och utan dem går det omöjligen att spela motståndaren hur duktig man än må vara. Snart upptäckte jag dock att det liksom i så många andra ordspråk även fanns sanning i detta. Jag upptäckte också att det är betydligt lättare att spela ut motståndarna om man faktiskt har bra kort att backa upp det hela med men det är egentligen det som är det svåra, just att spela bra utan att ha bra kort. Och kanske är det just det som ordspråket faktiskt handlar om, att kunna bluffa sina spelare. (Även om det inte kan skada att använda sig av poker tools och sådant också, förstås.)
Det är ofta en svår sak att göra, för man vet att kommer motspelaren att välja att syna så är man rökt. Det finns dock få saker som är så tillfredsställande som att få någon att felaktigt kasta bästa handen bara för att man bluffar. Någon form av balans är viktig att uppnå med bluffande, för gör man det för ofta blir det bara fel och gör man det aldrig så bluffar man ju aldrig. Sedan är det förstås även viktigt att det man försöker att bluffa är rimligt så att det inte bara blir en bluff som ser lika ologisk ut som den även är. Dessutom finns det förstås även det intressanta med att försöka gissa när motståndaren bluffar. Ta ett ögonblick och fundera för dig själv, tror du att han sitter på ett missat färddrag och nu bara försöker stjäla potten ska du syna. Är du mer osäker och potten är egentligen inte så mycket att bråka om sett till hans bet så är det korrekt att kasta korten.